- Näää ..... jag började snusa när jag var 13 år ... alltså på riktigt.
- Jaha, när tog du din första prilla då?
- Mmmm, få se ... var väl fem kanske.
- Fem!!!!
- Ja!
- Hur gick det till då?
- Det var så här. Alldeles intill där jag bodde i Stenungsund var ett gäng bygnadsarbetare i färd att bygga ett
hus åt en kommande granne. En av murarna där snusade. Han bakade sin buss mot kanten i den avlånga dosan av vaxat papper och stoppade den väl tilltagna pajen av märket Göteborgs Prima Fint under överläppen, petade den tillrätta med tungan och spottade ut det konjaksfärgade överflödet. Innan han skulle sätta på doslocket frågade han om jag ville ha en snus. Nyfiken som jag alltid varit, svarade jag självklart ja och stoppade min första prilla i min mun.
- Hoppsan! Och det gick bra ... jag menar spydde du inte tarmarna ur dig?
- Nää ... jag hann nog aldrig att få i mig så mycket nikotin innan den i saliv snabbt upplösta snusen var utspottad.
- Tyckte du att det smakade gott då?
- Ja det gjorde jag nog. Dagen efter min första Prima Fint var jag åter hos den snusande muraren. När jag kom till bygget hade gubbarna rast. Där satt dom på rad ute i det fria och åt av sina medhavda smörgåsar och drack pilsner. Jag sprang hem, tog en tombutelj av Pripps Pilsner och fyllde den med vatten och skyndade mig tillbaka för att också ha rast. Där satt jag med min "pilsner" och muraren tog fram sin dosa av vaxat papper och preparereade sin efter-maten-snus. När han var klar, Sixten hette han förresten (fast jag troddde att han he
tte Sixtin), räckte han mig snusdosan. Jag tog mig en snus och sedan en slurk ur min medhavda "pilsnerflaska". Där satt vi, Sixtin och jag, som bästa kompisar. Vid åsynen detta undrade en av Sixtins arbetskamrater: "Va é dé för é pöjk som allt drigger pilsner å snusar"?
- Ja ... det låter onekligen udda. Men inte började du väl snusa redan då?
- Nää ... det gjorde jag inte men fröet såddes nog då. Fast hur jag blev vanesnusare skall jag berätta om nästa gång för nu måste jag hantera min tobaksabstinens!
Hell´s Kitchen
- Jaha, när tog du din första prilla då?
- Mmmm, få se ... var väl fem kanske.
- Fem!!!!
- Ja!
- Hur gick det till då?
- Det var så här. Alldeles intill där jag bodde i Stenungsund var ett gäng bygnadsarbetare i färd att bygga ett
hus åt en kommande granne. En av murarna där snusade. Han bakade sin buss mot kanten i den avlånga dosan av vaxat papper och stoppade den väl tilltagna pajen av märket Göteborgs Prima Fint under överläppen, petade den tillrätta med tungan och spottade ut det konjaksfärgade överflödet. Innan han skulle sätta på doslocket frågade han om jag ville ha en snus. Nyfiken som jag alltid varit, svarade jag självklart ja och stoppade min första prilla i min mun.- Hoppsan! Och det gick bra ... jag menar spydde du inte tarmarna ur dig?
- Nää ... jag hann nog aldrig att få i mig så mycket nikotin innan den i saliv snabbt upplösta snusen var utspottad.
- Tyckte du att det smakade gott då?
- Ja det gjorde jag nog. Dagen efter min första Prima Fint var jag åter hos den snusande muraren. När jag kom till bygget hade gubbarna rast. Där satt dom på rad ute i det fria och åt av sina medhavda smörgåsar och drack pilsner. Jag sprang hem, tog en tombutelj av Pripps Pilsner och fyllde den med vatten och skyndade mig tillbaka för att också ha rast. Där satt jag med min "pilsner" och muraren tog fram sin dosa av vaxat papper och preparereade sin efter-maten-snus. När han var klar, Sixten hette han förresten (fast jag troddde att han he
tte Sixtin), räckte han mig snusdosan. Jag tog mig en snus och sedan en slurk ur min medhavda "pilsnerflaska". Där satt vi, Sixtin och jag, som bästa kompisar. Vid åsynen detta undrade en av Sixtins arbetskamrater: "Va é dé för é pöjk som allt drigger pilsner å snusar"?- Ja ... det låter onekligen udda. Men inte började du väl snusa redan då?
- Nää ... det gjorde jag inte men fröet såddes nog då. Fast hur jag blev vanesnusare skall jag berätta om nästa gång för nu måste jag hantera min tobaksabstinens!
Hell´s Kitchen
2 kommentarer:
Då har du en snusgrop nu som rymmer ett helt marsvin, eller?
Mmmmmm ... efter 38 år av snus har visst slitage uppkommit. Fast att jag snusat såpass länge visste du väl inte?
Skicka en kommentar