Den aningslösa nikotinisten

- Så du började snusa när du fyllt 13?
- Ja, samma år som jag fyllde 13 började jag snusa på allvar. Visst, det var spännande och utmanande att prova hur vuxenlivet gestaltade sig. Samtidigt var det en utmaning att möta vuxenlivets reaktioner. Oftast var reaktionerna arga. Det var väl för att de redan hade kommit så långt i sina egna ovanor och ville visa att de visste bättre. Under en kemilektion upptäckte magistern att jag hade en prilla under läppen. Utan att ha någon förnuftsenlig relation med salters löslighet i vatten kom den anklagande frågan - Har du snus i munnen? Överrumplad av magisterns blixtattack erkände jag med ett mumlande ”ja”. Lika oväntad som den anklagande frågan hade slagit ner med mitt osäkra erkännande, kom kemilärarens arga dom – Gå och spotta ut snusen och skölj munnen riktigt väl!

Tillrättavisningen hade nu inte någon långtidseffekt. Vi som hade börjat snusa var redan förlorade. Förlorade i att prova de olika snussorterna som fanns att köpa. På den tiden kostade en dosa 90 öre, så det var ingen större ekonomisk uppoffring att snusa sig igenom utbudet. Ingen av oss funderade över nikotinets effekter. Vad som däremot var viktigt, var att fastställa vilka sorter som hade rätta styrkan. Detta hade inte så mycket att göra med om det var nikotinstarkt utan om det sved i skinnet under läppen när prisen trycktes på plats. Bästa beviset för att en sort var bra och hade rätta styrkan visade sig när det var dags att spotta ut. Om prillan var omspunnen av skinn som lossnat var det ett gott bevis för att sorten hade rätta styrkan.
På den tiden hade de avlånga dosorna av enbart vaxat papper ersatts med runda dosor av vaxat papper med mässingslock. En sort, Göteborgs Rapé som skulle bli det snus som jag snusade, kunde vara elakt starkt på detta sätt. Om ”Rappen” var i rätt mognad så fanns det en orangefärgad utfällning på insidan av locket. Jävlar vad sådant snus kunde svida! Det var så att ögonen tårades. När min kompis från Gategård lyckades påvisa att det fanns ett samband mellan tillverkningsdatum och förekomsten av den orangefärgade utfällningen var lyckan gjord. Nu köpte vi bara Rapé som var minst nio veckor.

- Jaha, så nu hade ni blivit sparsmakade? Stackars snusförsäljare, nu skulle tillverkningsdatumet vara det rätta för att ni skulle vara nöjda.
- Mmmmm … det var nog jobbigt för dom ett tag. Fast sen kom ju plastlocken och då försvann den orangefärgade utfällningen, som alla gånger var någon giftig metallförening, och med den snuset som sved under läppen …

Hell´s Kitchen