Den filmande nikotinisten

– Go´förmidda! Såg att du publicerat dig igen … lite annat stuk på det inlägget va! Var det för att jag inte intervjuade dig i går?

– Kanske det … kände mig så ansatt av abstinensen i går … så…

– Du kunde inte låta bli?

– Nää … försökte distansera mig med lite klotter!

– Förstår … vad vill du berätta om i dag då?

– Tror att jag skall ta och berätta om en ambulerande munspelsmusikant som jag råkade på för några år sedan. Sommaren 2003 var det bestämt! Han hette Sven-Olov och bodde i Norrbottens pärla eller Älvsbyn som är samhällets officiella namn. Varje sommar cyklade Sven-Olov runt i landskapen för att spela munspel och det var banne mig inga dåliga sträckor som han avverkade. Förra sommaren blev det 166 mil och denna sommar var han redan uppe i 118 mil, fast att det bara var i början på juli.

Det var på Älvsbyns camping som Sven-Olov kom cyklande i maklig takt. Han skulle köpa sig en 88:a på cafét där. Du vet den där gamla klassikern av ischokladfylld vaniljglass beströdd med nötkrokant. Han kom och satte sig vid mitt bord och vi språkades om ditten och datten. När Sven-Olov var färdig med glassen, tog han upp ett munspel ur fickan. ”Vill du hör en låt” frågade han på sävlig norrländska. ”Javisst” svarade jag samtidigt som Sven-Olov tog fram munspelet ur ett vinrött pappfodral med guldfärgad text och stoppade undan tygstycket som munspelet låg inlindat i. ”Får jag filma när du spelar” frågade jag. Han svarade inte på frågan … ”Jag tänkte spela Finska valsen” sade han och satte munspelet till mun. Jag tog det som ett ja och tryckte på videokamerans startknapp.

Sven-Olof var klädd i en svart träningsjacka med gula revärer på ärmarna, röd t-skjorta, ljusa sommarbyxor och gymnastikskor. Han var satt till växten, med pigga ögon och grått hår. Munspelet for fram och tillbaka över hans läppar, allt till tonerna av Finska valsen och förutom högerfoten angav även vänsterhandens lillfinger takten. Det såg nästan ut som om han vinkade åt mig med lillfingret. Efter Finska valsen spelade Sven-Olov sedan Du svarte zigenare, eller Mustalainen som han påpekade att den hette på finska, Flickorna från Småland och Nidälven. Efter varje låt såg Sven-Olov belåten ut. Han sträckte på sig och tittade lite finurligt på mig för att avgöra om jag tyckte om vad jag hade hört, beredd med munspelet för att ge sig i kast med nästa låt. Det var en riktigt trevlig prick det där!

Vi pratade om än det ena och än det andra. Han verkade ha en underbar distans till saker och ting. Särskilt minns jag hans svar när jag undrade vad det fanns för industrier i Älvsbyn. ”Joo … vi har Polarbageriet … å Älvsbyhus … å så har vi ju Samhall då!

”Nähä” sa Sven-Olov ”nu skall jag cykla hem”, knäppte på sig den röda cykelhjälmen och satte sig på cykeln. Innan han trampade iväg halade han upp munspelet, spelade en sista låt … och frågade om videon skulle komma på TV4.

– Tänk vad härligt … att äga en cykel, ett munspel och en begåvning … och vara tillfreds!

– Det är avundsvärt!

– Snusade han?

– Nej, ingen tobak över huvud taget … ingen alkohol heller för den delen!

– Sund kropp i en sund själ med andra ord … ingen abstinens där!

– Som sagt … avundsvärt!

Hell´s Kitchen